daft

gårdagen var bra, under omständigheterna. typiskt att det alltid ska hända något. men allt löste sig och efter 2,5 letande fann vi varandra igen. ikväll blir det nattbowling med min pappa, kungen på bowling.

tråkigt: stephen bokade resan hem idag. 8e september. blä. vad händer nu? jag försöker att inte tänka på det. jag ska njuta av de dagar vi har kvar, denna gång.

livet på en pinne

det är så enkelt att tycka att allt blir så mycket roligare när man är två. när man har någon att dela allt med. sov i stugan till igår, badade bastu och gick på promenader vid havet. han drack öl, jag drack vin. myste till det blev morgon. igår for vi på hockey med min pappa. han hade aldrig varit på en hockeymatch och inte heller stått på ett par skridskor. det blev mycket lyckat. idag ska jag jobba och han ska med min familj och äta på pipes of scotland, få känna sig lite hemma. efter det ska vi mötas upp. jag ska slänga på mig mitt nya glittriga linne och sen ska vi ut på partaj. vi vet inte vart vi ska eller något, men jag är taggad.

dagar

jag har inte så mycket tid, eller vilja att blogga. det finns mycket annat att göra när jag har sällskap. igår var vi på bio, såg inglorious basterds. det vi inte tänkte på var att det är mycket tyskar i sådana filmer, alltså - de pratar tyska med svensk textning. eftersom mitt sällskap pratar engelska blev det lite krångligt när halva filmen var tysk eller fransktalad. därför fick jag sitta och viska översättningar i hans öra. vad gör man inte för den man tycker om?

the final countdown

nedräkning - det har blivit något slags internskämt mellan mig och stephen. varje gång vi har bokat flyg till varandra har jag haft nedräkning, mer eller mindre långa och tuffa sådana. första gången tog det ju tre månader innan vi träffades och nu har det gått cirkus 2,5 = på tok för länge. nu är det verkligen the final countdown. bara 1,5 timme till vi kramas. shit. jag är pirrig nu ju. det är inget att vara nervös över egentligen, det känns bara spännande och kul. de två senaste gångerna vi har mötts på flygplatsen har varit de finaste studerna och jag känner på mig att mötet på flygplatsen om en timme och 22 minuter kommer vara minst lika bra, om inte bättre?


nervous

i'm pretty nervous, or i think i'm excited. i have butterflies in my stomach. i guess it's normal. i felt this way the three last times we've seen eachother. it's a good feeling. probably the best feeling in the world. in the same time i can't help myself worrying a bit. i'm worried that he will get sick of me now when we hang  more than a week in a row. i know it's stupid that i'm even thinking that. but what can i say? i'm a fucking girl, a typical girl in love. i think. i think i think to much. stop thinking, act instead. see what will happen. i'm excited. if you never try you'll never know like someone said.

prom



stephen och jag. han kom från newcastle och tog med mig på balen. han gillade sverige. om två dagar kommer han hit igen och jag kan inte vänta! är superduper taggad. den här gången har han bara bokat one way ticket så jag hoppas att han stannar längre än i en vecka. sedan är det faktiskt min tur att fara till england. sist jag var hos han var ju faktiskt i april. orättvist! men, som sagt. två dagar kvar, det är ingenting. sist jag såg han var dagen innan min student. vilket känns som det var en evighet sedan. mycket har hänt sedan dess.

för övrigt



kanske världens finaste cover. självaste john me gör jackson fives "i want you back". om ni frågar mig som alltid har älskat jackson femman och njuter av john me's stämma är detta riktigt bra.

amandasale



igår fotade jag och malin massvis av kläder. vi ska söka lyckan på tradera. vi kommer lägga upp en hel del snygga plagg, bla jackor, kavajer och jeans. den grå kavajen jag bär på denna bild kommer malin sälja. riktigt snygg, ifall inte jag var så sjukt fattig hade jag slagit till. imorgon tror jag detta kommer upp, hojtar då. skynda fynda liksom!

grekland


livet på en pinne.

ibland önskar jag att det vore såhär enkelt. livet alltså. jag var i grekland i år med malin. vi hade den bästa veckan man kan tänka sig. åh vad enkelt. inge tankar på pengar eller vad som händer imorgon. här kan jag njuta. jag vet att livet inte kan vara såhär varje dag. i så fall skulle jag inte uppskatta dessa höjdpunkter lika mycket som jag gör. men en dag som denna önskar jag mig tillbaka till varma stränder, båtutflykter, paraplydrinkar och god mat.

driving around

vad gör jag i umeå? jag frågar mig själv detta varje dag. jag är så himla less faktiskt. tog studenten i år och är fortfarande kvar. okej, det är inte länge sedan och det är normalt att bo hemma. men jag är en sådan som inte nöjer mig. jag vill ha utmaningar och nya spännande saker. mina föräldrar säger alltid att jag kommer gå in i väggen för att jag alltid är på väg mot nya saker, men sån är jag. det jag behöver lära mig är att ta dagen som den kommer och inte längta bort hela tiden. då kommer jag missa de goda stunderna. det vet jag också. men jag har svårt att drömma mig bort. just nu vill jag utomlands och jobba med något spännande, i en bar i spanien eller på ett hostel i england. vad som helst utanför sveriges gränser. jag vill tänja mina gränser. jag vet att jag kan. jag vill utvecklas som person. jag har alltid sagt att mitt mål i livet är att träffa så mycket personer som möjligt för att sedan ta lärdom av dessa. det är det bästa som finns.

.. men i dagsläget driver jag omkring här i umeå. det nyttiga jag håller på med är att jag spenderar oerhört mycket pengar på körlektioner. jag ska ta körkortet. det är det som håller mig kvar i umeå. jag har inga pengar att egentligen fara utomlands, men jag tror på det att bara jag har liite med mig, så ordnar det sig därborta. jag hoppas det i alla fall.

wow


är just hemkommen från en toppenhelg. den spenderades nere i göteborg med ingen annan än malin. vi tillbringade våra dagar i slottsskogen där way out west håller till. vi har sett artister som vampire weekend, glasvegas, lily allen, band of horses, asher roth, timo räisänen, laakso och arctic monkeys. det har varit galet gött. den enda missen var att vi inte kom in på parken där ladyhawke spelade, kön var enorm. but. göteborg was burning.

jag, amanda

smyger försiktigt in i bloggvärlden igen. med andra avsikter idag än för något år sedan. vill minnas på ett lätt sätt och kunna dela med mig av jag, amanda, till nära och kära. med framtiden i mina egna händer, mål och drömmar höga som berg vill jag utforska världen. får se hur detta går, men utanför vårat avlånga land vill jag. med berättelser och mitt vardagliga liv och intressen säger jag bara; detta är jag. jag vet inte vart jag ska, men jag ska komma dit.


RSS 2.0