jag måste få uttrycka mina känslor av att bo i edinburgh.

jag är jätteglad att jag flyttade hit. klart livet har sina up and downs men så kommer det vara, var jag än är. första veckan var den jobbigaste. hemlängtan var ett faktum och allt kändes läskigt och svårt. språket, den skottska dialekten var jobbig. att stå i baren var nytt. alla nya människor, alla äldre och så mycket mer erfarna. jag hade ingen mamma eller pappa att ty mig till. jag kunde ringa, vilket var dyrt. internet fungerade inte så skype var inte ett alternativ. varje gång jag pratade med dem fick ja en klump i halsen och ville bara hem. men ville jag egentligen hem till tråkiga umeå? nej. jag var bara rädd att misslyckas. jag har alltid varit så säker på att jag kan göra allt och flytta till ett annat land har jag trott ska vara enkelt och så. men icket. jag kände mig svag och liten igen, inte sådär bra som jag kan vara, inte sådär spontan och rolig. nej. utan bara liten, misslyckad och feg. jag ville inte heller åka hem för då skulle jag bara gräva ner mig för mitt stora failure.

nu är jag himla glad att jag kämpade på i motvinden. det var egentligen ingen stor motvind utan bara den första veckan i det riktiga vuxenlivet. det liv jag nu lever och trivs i. jag gillar att kunna göra som jag vill utan att någon tjatar. (no offense mamma o pappa). men allt det tråkiga blir så mycket roligare ifall någon inte säger att man ska göra det. jag dammsuger gärna lägenheten, jag lagar gärna mat och diskar bort, jag bäddar gärna sängen och jag städar gärna toan, jag tvättar gärna mina kläder. NÄR JAG SJÄLV VILL.

jag vet nu hur det är att ha en ekonomi som jag själv måste sköta och hålla koll på för att få allting att gå ihop. det är klart det är jobbigt att inte ha så himla mycket pengar men sedan prioriterar jag ju själv vad jag vill göra för dem. jag jobbar heltid nu och jag ska vara ärlig och säga att man tjänar pissiga pengar här i UK. det är inte som i norge, men vad gör det, när jag har så himla roligt? jag har sagt till mig själv att det inte spelar någon roll ifall jag går plus minus noll på denna vistelse. just därför att jag trivs och njuter av livet på det sätt jag tycker man ska göra när man är ung. detta är jättenyttigt för mig, jag lär mig nya saker varje dag. på jobbet och i vanliga livet. jag träffar underbara människor och det är det jag strävar efter. nya kunskaper och utmaningar. jag är lycklig idag och jag vet hur mycket som finns framför mig. jag är spontan och bokar en resa till norge och åker sedan hem, till skottland. till livet jag lever nu. jag saknar alla i umeå, men jag saknar inte den gråa och tråkiga staden. jag saknar inte att undra; vad fan ska vi göra ikväll? var ska vi gå ut? jag saknar inte att jobba 8 gånger i månaden. jag saknar inte kylan. däremot saknar jag min familj. men jag tror det kommer bli så mycket härligare att träffa alla igen. och inte alltid behöva vara nära varandra och störa sig på saker den andre gör. det är livets utveckling och jag trivs. jag vet att jag har min familj o mina vänner hemma i sverige, och det gör mig lycklig.