det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan. och detta är det jag gör som mest just nu, hoppas och önskar. hoppas att allt kommer gå vägen och att allt ordnar sig. i denna vintertid är det mycket som tynger på axlarna som jag hoppas snart lättar. körkortet är en faktor som påverkar min vardag väldigt mycket. förutom att det tar mycket tid och pengar är det som ett svart moln som hänger över mig var jag en går. jag blir hela tiden påmind om att jag måste fixa körkortet, det är det som håller mig kedjad till umeå. jag har bokat uppkörning och detta gör mig sjukt nervös och stressad. som person är jag väldigt upp och ner i mitt levene. detta påverkar min prestationsförmåga. det har alltid varit såhär. jag kan inte hålla en medelmåttig nivå utan det brukar ofta bli jättebra eller jättedåligt. så känns det ungefär med bilkörningen. ena dagen kan det gå briljant och min körlärare säger att jag är redo att köra upp. två dagar efter är jag nästan tillbaka till ruta ett. varför det blir såhär vet jag inte. men jag tror att det beror på stress och hopp om att snart få göra något roligt. jag ska inte klaga. har haft ett sjukt bra år med massa roliga saker och härliga människor, men jag är spyless på min vardag. jag vet att livet inte är en fest, men det är inte det jag söker efter heller. jag söker efter att få jobba och utvecklas. få känna att jag gör nytta och växa som människa. jag vill visa världen att jag klarar mig själv och att det finns mer där ute än lilla pytte umeå.